I August Strindbergs lilla trerummare i Blå Tornet börjar hösten 1911 sanden i timglaset rinna ut med allt högre hastighet: ” Nu värker det hela dygnet oberoende av vad jag förtär… till sängs går jag för att slippa kläderna…vänster sida är bättre än höger, men på rygg är värst…” Från
Hotell Savoy i London anländer ett telegram från Frida Uhl: förfärligt oroad, vill ha nyheter, vill komma och hjälpa till. Meddelandet blir obesvarat.
Medan Strindberg gick in i sin sista strid började en ny och häftig period i den 21 år yngre andra fruns liv. Frida hade redan i Wien, som hon tvingades lämna efter en skandal på Hotel Bristol nyårsdagen 1908, där skottlossning ingick som ett bisarrt moment, kommit i kontakt med kabarén som konstform. Hon charmades